"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Har ni sett det programmet någon gång? Jag har inte. men jag har sett reklamen för det. Ärligt så tycker jag att det är som om små barn sitter och låtsas vara vuxna. pratar en massa vuxensaker. Jag skulle inte vilja sitta och göra det när jag är tolv år. men jag har ju inte sett helheten så jag kan ha helt fel. Kanske det är bra att de gör det. Vem är jag att döma? jag skriver en uppsats i modde just nu i skolan. En mening bara kom till mig. Det känns som att Söderlund måste få läsa den. Så han blir glad och får en aha-upplevelse och lever livet som han aldrig gjort förr.  Åo jeah.

jag var till frissan ikväll. Mamma tyckte jag fick likadan frisyr som frissans bichon frisé. Men inte deppar jag. Jag har lärt mig att vara stolt över mitt hår även fast jag inte kan stiga upp på morgonen, gå till skolan utan att röra ett hårstrå. Jå kanske om jag sku ha en likadan mössa som en i min klass. Hon är modig. Jag skulle inte våga att alla skulle titta på mig som om jag hade en mullvad på huvudet. Strångt gjort!

När vi steg av bussen hem idag fick jag lite bullerbyfeelis.  Jag, Jonas, Elin, Jakob, Linnea.  Vi gick tillsammans den extra vägen vi var tvungna att gå och hade roligt. I alla fall jag.  Jag tycker vi kunde spela in en film tillsammans. den handlar om våra intressanta liv, vänner, personal och så vidare.
idag har faktiskt hänt väldigt många saker. det gör det oftast varje dag. Men idag förstår du så hade jag en riktigt ypperlig chans att lära känna en bekant människa. Men människan såg bort och jag var tyst. Fisit. Christina menade att det var ödet att vi inte skulle lära känna varandra. Håll käften. sade jag då helt kallt.
jag ångrar mig lite. jag ville ju inte vara elak. som tur är förstår hon att jag inte menade vad jag sa. Hon kan sånt.
Vi har blivit lite beroende av ett spel som heter frozen bubbles. Vi brukar spela det på våra håltimmar. Vi är helt bra. ganska jämlika.
Idag ska jag se på that´s 70 show. Underhållande tycker jag.

Barnen har alltid rätt.

Mitt första inlägg jag skriver i skolan. Men jag har en bra plats. Den bästa man kan ha i datasalen. En människa kan möjligtvis se vad man skriver. För det är pinsamt när folk kan se det. Man känner sig blottad. Fast inte skriver jag ju några kärleksmemoarer eller så men i alla fall. Nu kom en pojke och satte sig bredvid mig. Han förföljer mig. Och han ser sig i spegeln ständigt. Ständigt som i varje dag tusen gånger.
Vi vill ha mat. MAT! tuttududu tuttududuuu.
Vilket överraskningsmoment att se vad korsholm bjuder på idag.

När jag var i England fick jag en annan syn på världen. Allt som kändes tryggt och hemtrevligt var borta och inga människor som delade ens minnen fanns där. Jag är nog en sådan människa som vill ha en massa bekanta saker runt sig. Men på ett sätt så var vardagen ändå så lika. För människor är ju på ett sätt likadana.  Vad är min point? Jag tror det är jag måste våga göra mera saker där jag inte känner mig så van. Våga nya saker. Jag är dålig på sånt. OCH: Det finns ju en som alltid är densamme.

Igår var jag på tacokväll på Bertels Panorama med fridas fotbollslag. Gott. De bjöd på glass också och alla flickor väntade med spänning på när man fick börja ta glass. Jag hade ju lite bråttom till Sion så jag gick ganska diskret fram till glassdisken och började skopa upp glass till mig. Misstag. Alla flickor rusade till mig. Nu får man börja ta glass!! Yeee!! Så bildades en megalång kö bakom mig. Jag gav en ursäktande blick som ingen såg, åt upp glassen och stövlade iväg till Sion. Ganska kusligt faktiskt för det var en som förföljde mig ganska länge, innan han vände. Då började jag fundera på vad jag skulle göra om jag skulle bli utsatt för pistolhot. Jag kom på att jag skulle säga att jag var villkorligt frigiven från fängelset och att jag var ständigt bevakad. jag har en förskräckligt stor fantasi. Men jag tycker om den. Man kan låtsas.

                                                                                              

Mitt ställe i England.

Haa-lå!
Halooo!
Livet är som en porlande bäck. Ooh, så underbart. Ibland får man bara flyta med och hjälpa andra och ibland kommer stora eller små hinder och när jag klarat av dem känner jag mig ännu mer älskad.  yes vilket roligt liv jag har. Tänk att jag får känna så. Jag är så lyckligt lottad. Åh, det finns inga gränser för min glädje nu. Tack Jesus för vad jag fått och vad jag får ge åt andra!

Helg igen.

Jag är vegetarian i skolan. Måste säga att jag inte är så förtjust i "Fejk-köttet" vi får. Det ser precis ut som vanligt kött och är inte gott. Inte tror jag det är så nyttigt heller. Seriöst. Man vi får nog riktigt goda saker emellanåt också. Fast det är ju i en klass för sig. Idag fick vi korvsås. Just före vi skulle äta berättade vår mattelärare då hon spydde upp korvsås i sin skolväska när hon var liten. Det + vegekorvsåsen = Osmakligt. 

Jag och min vän buskhöken var till bibban idag på håltimmen. Och det var roligt. Även när det var helt tyst så kändes det ändå som om vi umgicks. Sånt är skönt. Man behöver inget säga och ändå är det så bra.
"Man vet att man är goda vänner när tystnaden inte är pinsam."

Alltså: Inför föredraget på fredag är jag inte alls nervös. Jag ser fram emot att dela med mig av min kunskap till de andra. Jag tänker låtsas att jag är en lärare.

Vi diskuterade diabilder här hemma igår och jag skrattade så jag föll av stolen. Mamma berättade att när hon var barn då var det riktigt häftigt med diabilder. speciellt om man hade en sådan där fjärrkontroll som man kunde knäppa med för att byta bild. En gång hade hon fått hedersuppdraget att var diabildsbytare. Stor händelse.

jag tror jag har blivit riktigt bra på sådana där muntliga presentationer inför klassen. Men visst händer det inför vissa att det känns som att man skulle dö. Man vill bara bort. Men på det stora hela har jag blivit bättre. Det är ju mitt mål i gymnasiet. Att bli mindre nervös.  För jag vet hur jobbigt det är att behöva lyssna på en som känner sig jättenervös. Då önskar jag nästan själv att jag var någon annanstans. jag vill bli lika bra som mina lärare på det här.

idag var en wican på besök på vår religionstimme. Helt normal människa. jag hade fördomar och jag blev arg på mig själv när jag upptäckte det. Sånt är riktigt skräp. fördomar alltså. intressant var det ju nog... men ja. Kan inte uttrycka mina tankar. Jag är väldigt dålig på sånt.

har du någon gång kännt riktigt ångest inför något? Släpp den. Du är trygg.

Igår var jag och mamma på stan. Efter en stunds dallande träffade vi mommo och moffa. Vi gick på ett kafé. Jag såg några ryssar. De var på samma kafé och de såg coola ut. Det stod någonting på ryska på den enas rygg och:  Jag kunde läsa det! Men inte visste jag ju vad det betydde. Ryska = Yea Yeee!! Olavoaaa uuuu!!
Min dröm är att kunna prata ryska, italienska, franska, tyska och spanska Norska och Danska. (Finska) Inte är det omöjligt. Ingenting är omöjligt. Nada.

Mina syskon är så fina och jag tycker mycket om dem. Vad roligt vi ännu ska ha.

En dag kvar och så lov. Kommer faktiskt att bli spännande.  Sedan då måndagen kommer så Gracinja: Nej.
Observera att jag inte är beroende. Jag har inte sett tillräckligt.
Jag var på teater i fredags. Världens bästa böcker och den var en av de bästa jag sett. Kanske den näst bästa. Jag tror jag sku kunna bli skådespelarska. =) Jåhhå.' Jag skratta så mycket. de varså bra att spela. Jag kan nog lätt se den igen.  Först trodde jag att vi skulle se på ett band från Amerika men nä de  sa att den hette Världens bästa böcker. Vilken missuppfattning.

Då Frida kom hem från teaterskolan idag så berättade hon att två pojkar skratta åt hennes cykel och när hon tittade ut sedan såg hon att de stod och sparkade på den. Ringklockan flög nästan av.  Hennes cykel är liten. En racingcykel. Miniliten. Hon har nog en riktig också. kanske hon kände att hon ville va cool. Hon lyckades nog.

Låt mig vila hos dig
Låt mig bli den jag vill vara 
Du finns alltid nära när min svaghet styr mig
Du har gett mig livet.



 

Som sagt. Idag har varit den värsta dagen på väldigt länge. Både känslomässigt och fysiskt.
Rent utsagt skit. bara i skolan.
Men jag blev glad när jag for med min vän Emelie till simhallen.  Men efter det påmindes jag om skitet igen.
Om man hör på Nordman blir man glad igen. För då börjar man tänka. På bra saker. Ända tills man tröttnar och så ja.

ett litet fniss fick jag i alla fall på ryska lektionen idag. Min lärare är riktigt rolig ibland.

Jå, då jag satt i bastun idag då i simhallen så kasta en tant på så mycke att det kändes som ögonen sku hoppa ut och kinderna brinna. Stålmommo.
Det var lite spännande att titta på alla proffssimmare också. De flög fram. Men jag såg inte så mycket för jag hade inte på glasögonen.

Jag får inte låta mig nertryckas. För jag har så många saker att vara glad över, så många.  Men jag är en sådan människa.
Väntar på en ny dag. en vändpunkt.


                                                 

så lätt det är att glömma en vän
du hittr en ny och skrattar igen
jag unnar dig allt som du kan få men undrar vad kände du då
så fly i ro, jag vill stanna och minnas
låta det leva ett tag
för jag vill tro att det ändå ska finnas
något som lever bortom idag

och inom dig finns skuggorna kvar
som lockar till dans för tiden som var
men du är för rädd att möta dem
och tvekar att vända dig om

nu lyser ändå hoppet igen
därute i kylan fanns det en vän
som hittade hem, precis som du
jag undrar
hur känner du nu?

Jag var till citymarket idag. Med min mamma. Det slog mig att alla människor är fina. Riktigt snygga faktiskt. Det kändes som om jag kände alla, på nåt sätt. Det är roligt för alltid, alltid träffar man någon som man säger hej åt då man är och handlar. så även denna gång.
Igår var jag på röda kors disco. Vilket ös va. Mest höll jag till i spelhålan.

Aladåb. man hör ju hur äckligt det är.