"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

De senaste två veckorna har varit fullproppade med program. Första veckan hade vi teambuildning på schemat. Vi fick en massa olika uppgifter, allt från att göra gräddglass till att bygga katapult. Vi har gjort en hemsida där vi samlat veckans alla projekt. Vi fick även i uppdrag att varje dag framföra en mamma mia musikal på lunchen i skolan samt göra en musikvideo med en egen låt. Ta en titt! http://hellweek.tk/

 

Den andra veckan spenderades i Nurmes och vi gick wilderness advanced first aid. Superlärorikt och superintressant. Vi hade långa skoldagar och kvällarna ägnades åt att plugga. Vi hade nämligen ett prov sista dagen. Kursen gick på engelska och våra amerikanska utbildare Brad och David var väldigt duktiga.

 

Kommande vecka kommer vi tillbringa i sysalen, med bland annat tovning och utrustningsreparation på temat.

Denna vecka har vi alltså till stor del befunnit oss i skogen. Det vi fick ta med oss var kläderna vi hade på kroppen, kniv, liggunderlag, kåsa, vattenflaska och lite varma kläder. Vatten fick vi hitta själva och koka eller rena med en vattenrenare vi tillverkat. Vi levde till största delen på lingon men även en del kråkbär och tranbär. Vi tog även islandslav som kokas i lut innan den äts, samt en del andra grejer som man gick och kring och tuggade på bara för att tro att man åt något. Jag ljuger om jag säger att det var en rolig tur. Men den var väldigt intressant och lärorik. Kul att se hur man själv reagerar i en sådan situation. På nätterna sov vi i vindskydd som vi byggt och elden gav oss värme. På grund av det extremt låga energiintaget varje dag så blev man helt mosig och trög i huvudet. Saker som normalt skulle ha tagit en timme att utföra tog kanske fyra istället. Fokuseringsnivån var låg. Man var tvungen att ge sig själv kommandon och enkla saker att göra, annars satt man bara och stirrade i tomma luften. Jag hade dock turen att inte drabbas av något illamående, huvudvärk eller muskeldarrningar som en del andra gjorde. Hur som helst var det en väldigt värdefull upplevelse som gav en liten uppfattning om hur det är att vara vilse och behöva överleva både fysiskt och mentalt. 

Jag brukar vanligtvis vara rätt tacksam över mitt liv, men ibland har jag stunder då tacksamheten bara spiller över mig. Då hjärtat flödar över. Du känner att det är det här du älskar att göra och du får göra exakt det. Hur många människor får göra det? Jag tror det skulle vara nyttigt för den "lyckligare lottade" delen av världen att reflektera över tacksamhet. För jag är inte så säker på att vi är de mer lyckligt lottade.

 

 

Nu under mitt höstlov sover jag minst tio timmar varje natt. Jag antar att jag har en del sömn att ta igen, men jag är vanligtvis också oerhört seg att ta mig upp ur sängen. I Kronoby så får vi gå ner till matsalen och äta frukost från halv nio. Vår "lektion" börjar nio. Jag förstår nästan inte alls logiken i att då stiga upp sju, halv åtta tiden, okej nån gång kanske men inte alla dagar. Själv stiger jag oftast upp från 8.15 - 8.30. Nu är det ju inte så att jag tycker morgonpigga varelser är mindre värda, tvärtom, jag beundrar verkligen dessa typer som har självdisciplinen. Sedan hör det ju till saken att jag kan vara supersnabb på att göra mig klar. Om jag måste duscha kan jag göra det på två minuter, sen är det ju bara att dra på kläder, sätta upp håret och dra. Typ. Sminka mig gör jag ytterst sällan och när jag väl gör är det ingen långdragen process.

 

Visst har jag oändliga gånger tänkt hur skönt det skulle vara att stiga upp i god tid, ta en lång frukost, höra på lite feelismusik och njuta av den nya dagen. De gånger detta har lyckats har det väl varit helt trevligt, men ändå inte riktigt värt det. Dels för att jag inte riktigt anser att frukost är så gott, jo, det kan vara det, men då talar vi om lyxfrukost som man får när man bor på hotell och jag bor sällan på hotell och dels för att om jag får tjugo minuter över på morgonen innan jag ska iväg så tänker jag bara att dessa tjugo minuter hade jag kunnat spendera under mitt varma täcke istället.

 

Det som jag däremot gillar är att vara uppe länge om kvällarna. Då känner jag mig oftast mest inspirerad och filosofisk. Sena kvällar i soffan med en trevlig diskussionspartner och eventuellt något gott att tugga på gillar jag skarpt.

 

Vad vill jag förmedla till er genom detta inlägg? Svar: Vet ej men det var överraskande underhållande att skriva. Plus att jag gjorde misstaget att dricka en hel kaffekopp klockan åtta ikväll. Bad ass.

Och så kom höstlovet som låg långt, långt borta. Två hela veckor är jag ledig och just nu känns det oändligt långt. Sju veckor tillsammans med en grupp människor lämnar ett tomrum efter sig när de inte längre finns runt omkring en. Efter att ha vant sig vid ett ganska intensivt schema är det lätt att känna sig rastlös. Samtidigt känns det som att jag borde hinna med tusen saker och fixa några hundra andra grejer. En känsla som jag avskyr kanske mest av alla känslor. Så det hela slutar med att jag inte gör något vettigt. Ska ta itu med mig själv imorgon.

 

För ett dygn sedan anlände vi till Kronoby igen efter att spenderat två veckor i Tärnaby/Hemavan trakten. Fantastiskt lärorikt, vackert, svettigt och ganska kallt. Vi har sprungit uppför berg, krypit i grottor, vadat över bäckar, spanat på renar, plockat kantareller, suttit kring elden och mycket mer. Återigen känner jag mig väldigt tacksam att jag får göra det här. Vädret var väldigt varierande med regn, sol och snö.

 

 

 

 

Klättringsveckan var spännande, utmanande, svettigt och lärorikt. Vi började på måndag med inomhusklättring och fortsatte på tisdag till Lovisa för klippklättring. När jag såg klipporna vi skulle klättra upp för tänkte jag seriöst att det var ett skämt. Som en stenvägg 30 m rakt upp. Visst behöver man styrka i kroppen men tekniken är väldigt avgörande. Förutom att lära oss att klättra upp har vi även fått fira ner oss själva för klipporna, byggt ankare och säkra varandra. Denna vecka och nästa står det paddling på schemat. Äntligen lite vatten!

 

Livet är skönt. Jag trivs oerhört bra hittills. Oförskämt bra. På dagarna "går vi i skolan" och på kvällarna gör vi vad vi vill. Spelar fotboll, plockar blåbär, dricker kaffe, gör roadtrips, sover i vindskydd, går i bastun och kastar kubb. Men snart är det slut på de lata dagarna och vi börjar dra ut på äventyr. Så taggad! Nästa vecka blir det klippklättring i Lovisa. Jag hoppas jag överlever.

I onsdags packade jag alltså bilen full med grejer och körde mot Kronoby. Jag var skitnervös. Darrade som ett asplöv hela bilresan. Väl framme var det tre andra av mina klasskompisar som hade dykt upp. Vi är alltså totalt 19(?) stycken vilda själar som ska börja NFL i år. Typ fem från Sverige och resten från Finland, och kanske en ännu från Nederländerna. 6 flickor och 13 pojkar. Lite annan könsfördelning än vad jag vant mig med de senaste tre åren. Jag delar rum med en svensk tjej och vi bor alltså nästan hela klassen på skolans internat. Hittills har jag trivts superbra och alla verkar väldigt trevliga. Skön stämning liksom.

 

Första natten så slog det mig på riktigt att jag faktiskt ska göra det här i minst ett år. Galet egentligen.

Om nån vill kolla in vad man typ sysslar med på Outdoor Academy kan man kolla in deras facebooksida :) https://www.facebook.com/outdoorac?fref=ts

För alla er som inte visste. På torsdag börjar jag skolan igen. Outdoor Academy i Kronoby på Nordiskt FriLuftsliv. Det ska bli spännande och det ska bli intressant och det ska bli jag vet inte vad. Hittills är jag rätt chill, även om jag igår för första gången kanske började fatta att jag faktiskt kommer bli Kronobybo åtminstone ett år framöver. Nu är ju inte Kronoby så väldigt långt borta, jag menar jag kunde ju ha stuckit till New Zealand.

Jag har en plan att jag ska försöka vara åtminstone helt okej på att uppdatera min blogg. Grejen är bara att vi kanske inte alltid befinner oss på de mest internetvänliga ställena, plus att jag inte har nät på telefon. Men klart att jag vill dela med mig av mina äventyr och min vardag!

 

Inspirationen av alla fantastiska bär som finns i vår skog just nu och suget efter något gott till kaffet ledde till ett experimenterande av det som fanns hemma. Smarrigt värre, om jag får säga det själv!

 Och vi fem var återförenade igen. Det är verkligen en glädje och en skatt att samlas med personer som man känt sedan tidiga tonåren och ännu längre tillbaka. Och traditionsenligt skulle kortleken fram mot slutet av kvällen!

För ett tag sedan skrev jag om den veganska lunchrestaurangen i Jeppis. Nu har även Vasa fått Vegana, vilket jag tror kommer bli en hit, speciellt eftersom det inte finns något motsvarande i Vasa från tidigare. Idag lunchade jag med min syster där. Lunchen kostade 9,50 € och där ingick ett buffébord inklusive bröd och te. Idag var det blomkåls- och broccoligratäng, potatisbiffar och böngryta på menyn. Det var gott och utbudet på salladsbordet var ganska brett. Hit kommer jag gå flera gånger. Mätt blev man! Om jag ska nämna någon kritik så skulle det vara att det vore trevligt med någon liten efterrätt. Jepp, så nu när jag testat detta så kan ni ju testa det själva också ;)