"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Som jag sade till Emelie häromdagen: Denna senaste månad har varit som om någon tryckt på snabbspolning framåt. Höh, vart tog mina fyra veckor läsledigt vägen? Jag tror de visste att jag inte skulle gilla dem så skarpt så de såg till att gå snabbt förbi mig. På måndag blir det sista skrivningen någonsin. Även om jag varit ytterst oaktiv med mitt läsande så känns det ändå befriande att inte ha det i tankarna titt som tätt.

Bästa hittills är mitt ena skriftliga meddelande i finska. Jag skrev om att jag hade ett bänd som hette Gefilus och vi spelade reggae. Denna musikstil dels pga av starkt inflytande av Ida och Emelie och för att jag tänkte att reggae måste vara samma sak på finska också. (hoppashoppashoppas). I mitt andra skriftliga meddelande skrev jag bland annat om älgar på skolgården. Lite vilt, men nåja.

I sommar skall jag till Frankrike. Disneyland behöver mig.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att ni bokat lördagen den 5 juni. För då skall ni på studentfest till mig!