"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Mitt första inlägg jag skriver i skolan. Men jag har en bra plats. Den bästa man kan ha i datasalen. En människa kan möjligtvis se vad man skriver. För det är pinsamt när folk kan se det. Man känner sig blottad. Fast inte skriver jag ju några kärleksmemoarer eller så men i alla fall. Nu kom en pojke och satte sig bredvid mig. Han förföljer mig. Och han ser sig i spegeln ständigt. Ständigt som i varje dag tusen gånger.
Vi vill ha mat. MAT! tuttududu tuttududuuu.
Vilket överraskningsmoment att se vad korsholm bjuder på idag.