"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Idag var ju då en stor dag. Kanske. Fast jag tyckte nog inte det. Jag hade min första studentskrivning. Engelska hörf. Jaa, nog gick det väl helt ok. Första delen va jätte lätt så ja bara: Wiii det här går bra. Sen blev det svårare. Det som var så fantastiskt var att jag inte var nervös. Alls. Jag bara chill, liksom. Det var en sådan glädje att traska över till högstadiet. Jag blir nästan störd på att jag är så lugn och tar detta med en sådan ro. Kanske jag vaknar upp i december och upptäcker att jag faktisk skrivit studenten.

Nåja på fredag väntar textkompetensen. Om nånting är chill så är det den. tar den som den kommer. Det som ska bli roligt är att äta maten som medtages. Seriöst. Måste nog börja planera den nu.

Alltså idag, då jag och Christina var och åt till Saluhallen så blev jag påkörd. Av en gammal man på cykel. Mest pinsamt var nog mitt skrik. Som en riktig kvinna i nöd. Som tur så föll gubben inte av cykeln utan fortsatte vingligt sin färd. Just he.



 

Detta krucifix hade Emelie hem till mig från mitt kära Ryssland.

Tack Tack Tack