"Vi går å badar pojkar"
Idag har varit en lång, känslosam, inspirerande och livsglädjande dag. Jag har kommit på att jag gör ganska konstiga saker. som typ ingen annan skulle tycka är normalt.
Idag satt jag på ABC lite över sex på morgonen och drack kaffe. Detta hade förstås en naturlig förklaring eftersom jag vinkat adjö till Fia på flygplatsen. Men i alla fall.
Sen körde jag till Sandö och satt och såg på fåglarna. Jag hörde på min nya CD som jag lånat från Vasa stadsbibliotek. Jag filosoferade lite. Tidiga morgnar är upplyftande. När jag blir stor och bor i en spännande stad ska jag ofta stiga upp riktigt tidigt och gå ut för att möta den nya dagen. Sedan ska jag köpa färskt bröd på vägen hem.
Så när jag väl kom till skolan hade min dag hållit på ett bra tag. Just nu går skolan ut på att förbereda oss inför engelska hörfen på tisdag. Jag skriver i Högstadiets språkstudio klockan 8.40. Den 23 september klockan 15.00 ser jag fram emot. Då är höstens skrivningar förbi. Jag kom på att om det inte fanns folk som stoppade mig eller om jag inte skulle bry mig så mycket om vad andra tycker så skulle jag sluta gymnasiet på stört. Ibland. För ibland känns det så meningslöst att vara kvar. Men var sak har sin tid. Och jag tror starkt det är meingen att jag ska vara där.
Nu är nog Fia framme in the United states of America. Åjåj.
Idag satt jag på ABC lite över sex på morgonen och drack kaffe. Detta hade förstås en naturlig förklaring eftersom jag vinkat adjö till Fia på flygplatsen. Men i alla fall.
Sen körde jag till Sandö och satt och såg på fåglarna. Jag hörde på min nya CD som jag lånat från Vasa stadsbibliotek. Jag filosoferade lite. Tidiga morgnar är upplyftande. När jag blir stor och bor i en spännande stad ska jag ofta stiga upp riktigt tidigt och gå ut för att möta den nya dagen. Sedan ska jag köpa färskt bröd på vägen hem.
Så när jag väl kom till skolan hade min dag hållit på ett bra tag. Just nu går skolan ut på att förbereda oss inför engelska hörfen på tisdag. Jag skriver i Högstadiets språkstudio klockan 8.40. Den 23 september klockan 15.00 ser jag fram emot. Då är höstens skrivningar förbi. Jag kom på att om det inte fanns folk som stoppade mig eller om jag inte skulle bry mig så mycket om vad andra tycker så skulle jag sluta gymnasiet på stört. Ibland. För ibland känns det så meningslöst att vara kvar. Men var sak har sin tid. Och jag tror starkt det är meingen att jag ska vara där.
Nu är nog Fia framme in the United states of America. Åjåj.
