En tanke.
Egentligen är det ganska fascinerande att man bor och lever inom ett väldigt geografiskt begränsat område. Alltså jag tänker som att man har nära till det man behöver och ens vänner och familj bor nära. Som för typ hundra år sedan, då det var långt att åka in till stan på 15 km. Då man hör om folk som är födda och döda på samma plätt och inte någonsin varit längre bort än till nästa grannby. Alltså den känslan! Hur känns det? Finns det inte ens en liten längtan att komma bort ett tag? Orsaken till att jag svamlar om detta tror jag beror på att jag befunnit mig i Kvevlax hela veckan och rört mig inom en 2 km sträcka. Plus att medelåldern på de jag umgåtts mest med har rört sig kring 80. De är mina nya favoritmänniskor.
