Random
Nu under mitt höstlov sover jag minst tio timmar varje natt. Jag antar att jag har en del sömn att ta igen, men jag är vanligtvis också oerhört seg att ta mig upp ur sängen. I Kronoby så får vi gå ner till matsalen och äta frukost från halv nio. Vår "lektion" börjar nio. Jag förstår nästan inte alls logiken i att då stiga upp sju, halv åtta tiden, okej nån gång kanske men inte alla dagar. Själv stiger jag oftast upp från 8.15 - 8.30. Nu är det ju inte så att jag tycker morgonpigga varelser är mindre värda, tvärtom, jag beundrar verkligen dessa typer som har självdisciplinen. Sedan hör det ju till saken att jag kan vara supersnabb på att göra mig klar. Om jag måste duscha kan jag göra det på två minuter, sen är det ju bara att dra på kläder, sätta upp håret och dra. Typ. Sminka mig gör jag ytterst sällan och när jag väl gör är det ingen långdragen process.
Visst har jag oändliga gånger tänkt hur skönt det skulle vara att stiga upp i god tid, ta en lång frukost, höra på lite feelismusik och njuta av den nya dagen. De gånger detta har lyckats har det väl varit helt trevligt, men ändå inte riktigt värt det. Dels för att jag inte riktigt anser att frukost är så gott, jo, det kan vara det, men då talar vi om lyxfrukost som man får när man bor på hotell och jag bor sällan på hotell och dels för att om jag får tjugo minuter över på morgonen innan jag ska iväg så tänker jag bara att dessa tjugo minuter hade jag kunnat spendera under mitt varma täcke istället.
Det som jag däremot gillar är att vara uppe länge om kvällarna. Då känner jag mig oftast mest inspirerad och filosofisk. Sena kvällar i soffan med en trevlig diskussionspartner och eventuellt något gott att tugga på gillar jag skarpt.
Vad vill jag förmedla till er genom detta inlägg? Svar: Vet ej men det var överraskande underhållande att skriva. Plus att jag gjorde misstaget att dricka en hel kaffekopp klockan åtta ikväll. Bad ass.
