"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Igår var värsta dagen i grillen. Inte en lugn stund. Glömde skala potatis. Varmt som i en bastu.
Men ack! Kvart före tio sa vår chef att nu ska ni ta varsin glass å gå ner ti strandin å dopp föttren.
Vi samlade oss och gick ner. Vi doppade inte bara fötterna. Vi hoppade i me kläderna på. Första gången i mitt liv var vattnet inte kallt. Bara skönt
Undrar om chefen tyckte vi överdrev lite. Nää.
Nu har jag samlat krafter för ett nytt shift. Kanske det blir ett dopp ikväll också.

Hej.
Hur har du de nuförtiden?
Jag känner mig smått isolerad på grillen.
En cool kille sa att jag skulle äta upp kvittot när jag frågade om han ville ha det.
Jag tuggade och svalde. Nä, ja skämta bara. Men jag föreställde mig hur modigt det skulle vara.
Imorgon ska mina arbetskamrater skriva alkoholpasset. Men chefen sa att det behöver inte jag göra om jag inte mot förmodan vill. Schysst mään.

Jag förstår nästan inte att så många ska resa bort i höst/sommar. Sorgligt i hela mitt hjärta. Flyger iväg som de vackraste fjärilarna. Men jag är nog lite stolt.

Jag frös nästan benhåret av mig när jag satte mig på vespan. Holms var mitt mål. Jag köpte jäst.
Frida och jag bestämde att vi ska baka bullar.
Vi gjorde det till ära för Ted Gärdestad. Han fick också vara med. På sin alldeles egna CD sjöng han med oss.