"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

De funderingar jag tänker skriva nu är långt ifrån unika. Jag tror också att en del av er kommer att känna igen er själva.

Jag har ett beroende. Och detta beroende kallar jag internet- och datorberoende. Även om jag inte har lätt för att erkänna eller helst förstå att jag är beroende så har jag på senaste tid fattat det mer och mer. Det känns som att jag ständigt spenderar min tid framför datorn. Tack och lov har jag inte så modern mobil så att jag kan använda internet. Så fort jag kommer hem startar jag datorn och den surrar nästan alltid så gott som hela tiden jag är hemma. Ja, vissa saker är faktiskt helt nödvändiga, såsom att läsa och svara på mail, skriva skolarbeten och kolla nyheter. Men av all tid jag spenderar framför datorn utgörs denna del av kanske 5-10%. Så vad gör jag de resterande nittio procenten? Jag läser bloggar, är på facebook, ser på serier och surfar omkring på mer eller mindre oviktiga sidor.

 

Det känns skrämmande att säga det men det är ibland som om datorn är mer delaktig i mitt liv än något annat.  När jag äter måste jag kolla på datorn, när jag inte kan sova surfar jag på internet, när jag känner mig nere och trött är jag på datorn. Så fort jag känner mig rastlös är det på datorn jag hamnar. Det är som en autopilot. Och som med alla beroenden så brukar man få abstinens om man måste hålla sig borta från det som skapar beroendet. Det är inte så att jag saknar datorn när jag inte är hemma. Jag kan hur bra som helst spendera en vecka i skogen, men det är när jag har tillgång till min dator som jag inte kan hålla mig borta från den en kväll helst.

 

Och vad får jag egentligen ut av det? Inte mycket. Jag blir fullmatad med en massa intryck och hjärnan liksom fylls med en massa information som jag över huvudtaget inte borde fylla min hjärna med. Inte konstigt att det är svårt att sova om kvällarna när hjärnan försöker varva ner efter alla intryck. Och ju mer jag "matar" mig med en massa onödig information om t.ex. andra personers liv i form av bloggar eller facebook som jag inte alltid helst känner så leder det i längden till att  jag känner mig mer tom och otillräcklig. Jag hamnar i en digital depression. Jag har på senare tid också tänkt att jag skulle vilja göra mer kreativa saker än vad jag gör. Pyssla och limma och klistra och designa. Förr målade och handarbetade jag en hel del. Men jag minns inte när det senast hände. Och jag skulle vilja läsa så många böcker men de senaste åren har det varit väldigt klent. Och jag skyller på att jag inte har tid men egentligen skulle jag ha hur mycket tid som helst om jag bara prioriterade.

 

Så nu har jag tänkt ändra mina vanor. Det kommer säkert att vara svårt och jobbigt först men jag är helt övertygad om att livet blir så mycket skönare och roligare och fridfullare. Så önska mig lycka till och så önskar jag dig lycka till om du tänkt göra samma sak.

Jag hade tänkt knäppa en massa bilder på när jag gjorde sushi idag men efter att jag kom hem från simhallen var jag så hungrig så jag trodde jag skulle gå av. Så att fota var inget alternativ. Det måste ju vara en av de bästa känslorna i världen när man får mätta sin hunger. Och tänk att vi får göra det varje dag! Vilken otrolig förmån.

 

 

Denna dag till ära så hade vi bestämt att ha fastlagsbullsbak. Gott var det och ner slank det! Och jag håller på mandelmassa.

Hur gott är inte granatäpple? Förutom att det innehåller C-vitamin och kalium innehåller det en massa antioxidanter. Frukten kommer ursprungligen från Asien. I antikens Grekland var frukten en symbol på fruktsamhet och i den kristna konsten blev den en symbol för evigt liv. Vad vi vet idag så innehåller granatäpplet en del substanser som inget annat födoämne innehåller, detta förmodas bero på att granatäpplet är ensamt i sin familj utan några nära släktingar. Granatäpplen påstås motarbeta åderförkalkning, prostata- och bröstcancer, hudcancer samt alzheimers.

 

Det var dagens lärdom det!

Denna låt tyckte jag var bäst i UMK :) Och extra plus till hans outfit i uttagningarna.

 

I somras gjorde jag något som jag aldrig gjort förut. Jag åkte på nattåg. Vi hade till och med egen sovkupé á la åttiotal. Det tyckte jag var lite småcharmigt. Sträckan var alltså Tammerfors-Kemi.

Även om jag inte är ett så stort fan av att halva året är vinter så måste jag erkänna att jag ändå behöver uppleva detta minst en gång om året. Lycka med sådana här dagar.

 

Jag både älskar och älskar inte frukost. Om jag får vakna i lugn och ro och göra frukost och sedan sitta ner och njuta så då älskar jag frukost. De dagar jag har bråttom på morgonen har jag en tendens att skippa frukosten. Jag är alldeles för trög för att orka stiga upp i tid och  jag klarar inte av att snabbt kasta i mig något.Sedan finns det ju kombinationen brunch vilket passar mig alldeles ypperligt.

 

 

Detta stod på menyn igår. Och inte illa var det!

Ni kanske minns när jag skrev om raw balls för någon månad sedan. Här är en annan variant av dem som är så otroligt god. Dessutom smakar de nästan exakt som vanliga kokosbollar, fast bättre! Enda ingredienserna är dadlar, pecannötter, kakao och kokosflingor. Mixa och rulla. Förvara i kylskåp. (Creds till kämppisen fia som introducerade dem i mitt liv)

 

.

Det här var middagen idag. Batat, vitlök och rödbeta i ugn med en klick creme fraiche. Perus.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är jag där igen. Då jag inte vet var jag kommer vara till hösten. Ska jag studera vidare eller hitta ett jobb? Ska jag fara utomlands eller stanna i Finland? Vågar jag? Vill jag? Kan jag? Möjligheterna är så oändligt många. Och jag vet inte om jag är redo att acceptera att min studietid kanske är över för gott. Men när är man någonsin redo för någonting? Ja det här blev ett inlägg med många frågetecken.