"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Det finns en del saker jag saknar. Som att längta efter onsdagar, då jag hade textilslöjd. Och att skriva högstadieprov. Jag saknar att titta på Lattjolajban innan jag cyklar till skolan.
Tur att jag har så många saker att se fram emot, sånt som jag inte ens vet om.

Jag har börjat läsa tyska på distans. Vissa tycker att det är ett fult språk. Det tyckte även jag. Men. Wautsi. Vackert och starkt är det. Tyska på distans innebär videokonferens. Min lärare bor nämligen i Närpes.
Idag raggade jag och Jonas så hårt när vi for till skolan. Jag var riktigt upp i varv när vi var framme. Som ett lyckopiller.
Inte en timme går utan att ordet studentexamen nämns. Inte en. Som om vi inte hade annat att tänka på.

Nu ska jag äta månskensgröt

Tisdagen den 11 augusti var en riktigt angenäm dag. Syskonen Rönn åkte till stan för att inhandla nödvändigheter. Vi gick till dressman. Frida tyckte att här kunde Jonas försöka hitta en ny stil. helt lagom tills han börjar gymnasie. Efter en helt galen incident i dressmans provhytt hittade vi mommo och moffa. Vi gick på café. Vi skildes åt och efter flera loppis och biblioteksbesök hittade vi hem. Vi satte oss tillrätta i soffan och såg på "förtrollad".
Spår efter scoutläger suddas inte ut hur lätt som helst. Alla matlagsledare samlades för att diska upp alla trangior och sortera allt skräp och icke-skräp. Jag fick ett armband och Elin två halsdukar. Vi cyklade hem via grillen.
Jag trodde dagen led mot sitt slut men icke sa nicke. Vi for ut å ragga. Till Sandö, där fanns Jesusbussen. Antingen dissade de oss helt eller så var de riktgt inne i filmen de såg på. Bajamaj luktade det i alla fall. Sandö alltså. Och mäcken stänger tio på tisdagar så inte fick vi någon glass heller. Hurja!

Årets scoutläger var random.
Men riktigt roligt vissa stunder och riktigt hårt ibland.
Det är tungt att gå tre kilometer uppför med tio kilo på ryggen. Fast nästan värre att gå neråt. Men man blir stolt när man klarat det.
Det är intressant att man börjar uppskatta vissa saker när man är på scoutläger. Och jag ska säga dig att Gud visste vad han gjorde när han skapade världen. Så oändligt vackert. Och tänk att det är i Finland.

Nu väntar mitt sista år i Korsholms Gymnasium. Jag ser fram emot det som aldrig förr. Nu var det min tur då. Jag säger bara led mig!
                                                                                Vandring