"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Jag lever i en konstig tid. Jag är inne i en annorlunda period i mitt liv. Jag blir ofta störd på mig själv. Och ibland tänker jag att om alla vore som jag skulle världen vara mycket bättre.
Jag såg på MTV idag och jag blev uppriktigt äcklad.
Fy vad TV är dåligt. Alla meningslösa program. Jag tror jag är bra när jag kan protestera såhär.

Ikväll är det earth hour.  Tack för det fast det inte skulle fungera. Tack ialla fall. Nu ska jag på tant o gubbkalas.





Christina, tack för igår. Fint.

Jag är en av dem som är född 1991. Vilken samhörighet. Jag tänker på mig, Gustav, Jonathan och Jossan. Det känns som om vi alla är från olika tider. Men så fann vi varandra. En iskall natt. Och om jag skulle ha fotot som togs skulle jag rama in det och spika fast det på min vägg. De e selvä peli!

Jag har funderat lite om jag någon gång kommer att bli en riktig ryss. Flyttar till Novgorod och gifter mig med min ryska och snygga man Nikolaj och får sex barn. Till morgonmål äter jag kornbröd med leversås och jag stör mig på min ryske svärfar som samlar på skrot och skräp. Jag måste också lukta som en ryss. men det anser jag inte vara svårt. När jag bjuder mina vänner till mitt ryska hus blir jag djupt sårad om de inte genast vill sova över hos mig.

Vi hade ANTI-mode dag i Korsholm Gymnasium. Jag tror jag har hittat mig själv. Jag skall bli riktigt radikal i min klädstil. Alltså människors klädsel var faktiskt så där fula att man tänkte det. Underbart! Varje vecka tycker jag.

Halv åtta hos mig. Ahaha. Jag har hittat ett nytt favoritpogram. Först dissade jag det helt men efter jag sett ett pogram en kväll så kom jag fram till att detta var ett pogram kallat duga.
Kanske mina två syskon skulle kunna vara med där. De gjorde en chokladgeggaröra.

Fredagen var jag boss i köket i Sion. Emelie hjälpte till. Tack! Vi lyckades nog tyckte jag. Och jag fick stå och prata med min barndomskamrat på torget mitt i natten. Sånt är roligt. Men kallt. Vet du, att Vasa stad blir helt annorlunda på natten. Den känns ensam men inte farlig.

Jag konstaterade igår att jag är rik. Ovanligt rik.
Jag är rik av glädje och hopp.
Jag är rik av alla vackra träd och stjärnor.
Och det som är bra är att jag bara blir rikare även fast det inte känns så ibland.

Du sitter ensam, surfar efter skatter du vill ha
Du går och shoppar, söker efter något du kan va
Din tunga suktar efter himlarna, din näsa följer all vindarna
Det  mesta kan man köpa, men ingen kan köpa livet, Ingen kan köpa livet. Ingen kan köpa livet
Du vandrar hemåt, i rätt kostym av märket antivåld
Din klocka tickar, du läser om att månen blivit såld
Vad kostar åsikten i fönstret där?
Vem äger luften som vi andas här.
Det mesta kan man köpa, men ingen kan köpa livet
-DiLeva

Bibliotek. Filmbutiker.
Såna platser trivs jag på. Oerhört. Det är intressant att upptäcka mer om sig själv.
Jag bytte drygt 20 silvermynt mot 5 filmer idag. Ooo så jag har gråtit. Mina ögon var helt röda och svullna och då jag betraktade mig själv i spegeln när jag grät som mest tänkte jag: Fy, vilken bra skådespelare jag skulle bli.
Jag grät så det var svårt att sluta efteråt. Titanic.

Igår spenderade jag kvällen hos 18-åringen. Och ett tag när vi satt runt bordet alla fem och allas ögon gnistrade gick jag in i min lilla bubbla och tänkte om vi kommer att sitta så här om femtio år. Det sku vara nånting. Var vi än är då tänker jag samla ihop oss. Och Christina ska lura oss alla att se ut genom fönstret på älgen.

ack, så glad man blir av träd ibland. Så fullkomligt vackra de är. Ty jag har haft en alldeles speciell upplevelse. Jag tog mig an på en egen liten utfärd i Vuokattis skidspår.