"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Varmt är inte rätt ord. hett kanske är lite bättre, som i öknen. Ja här växlar vädret lika ofta som timmarna. Igår började jag klockan åtta så lite över sju började jag vandra mot jobbet. Denna tid var det inte speciellt varmt så jag hade jeans å långärma och halsduk. Sen när jag vandrade hemåt vid fyratiden var det ju inte lika roligt att vara påklädd. Vädret är som det var första två veckorna jag var här: Dusch två gånger om dagen typ. Jaja orka skriva om vädret.

Igår var det annars sjukt stressigt på restaurangen, mest pga att vi inte var tillräckligt med castmembers i köket. Jag  ville helst av allt skrika åt alla människor att slut ät så arma myki, men det gjorde jag ju förstås inte.

Jåå något riktigt random hände i Paris häromdagen. I tunnelbanan satte sig en mörk man bredvid mej åså utbrister han på ren norska: är du norsk eller? Nää finlandssvensk säger jag. Han jobbade inom turism så han sa att han kunde urskilja nationaliteter ganska bra. He made my day.

Annars går dagarna snabbt och jag tycker det är både bra och dåligt. Man märker att detta jobb börjar lida mot sitt slut för det pratas mycket: när ska du fara hem? Vilken tid går ditt flyg? Hur ska du ta dig till flyget? Sista jobbdagen har jag på lördag och det kommer ju vara sorgligt. Jag kommer inte sakna själva jobbet, bara alla coola och fina människor. MEN: en vecka är ännu kvar och jag ska ta vara på den till max!

Till dej Frida: Jag saknar dej också! <3 pusipusi

Regnet det bara öser ner! Två dagar nonstop. Allt regn betyder att det inte varit lika många människor i parken, så ibland har det varit riktigt dött på jobbet, vilket det inte har varit någonsin hittills. Man vet att det finns absolut ingenting att göra när cheferna börjar göra massa små onödiga saker som vi andra vanligtvis brukar göra. Så ibland går tiden riktigt slött, men då måste man ju hitta på nåt att göra. Så jag bad Inaki att han skulle lära mig spanska. Inte illa. Sen försökte vi vika flygplan av muffinsformar men det gick ju inge bra.

Jag vet inte om min franska blivit bättre här. Känns som att jag ha blivit sämre. Men kanske det beror på att man bara är van med skolfranska och det är ju inte riktigt samma sak. Idag frågade Marie mig vad jag skulle göra efter jobbet och jag sade: Jag måste fiska lite. Hon bara öööh. Vad jag menade var: Jag måste tvätta lite. haha, jag skratta.

Nästa vecka kommer jag ju hem! Aaah vad roligt att se alla igen, kan knappt vänta,  men jättekonstigt ändå att bara lämna allt och alla. Jag kommer nog tillbaka till Frankrike nån gång i mitt liv :) Och så skulle jag ju vilja ta hem en hel kappsäck fylld med bara mat.

Nuförtiden är vi fyra personer i vår lägenhet; Jag, vår nya rumskamrat Kelly från Belgien, Tove och hennes pojkvän som är här i en vecka.
Jag börjar veta det mesta på restaurangen, börjar få koll på allting, vilket känns lättare. Svarta människor är mycket roligare än vita. aahaha ibland vill jag skratta mer än vad jag vågar. Idag började jag åtta på morgonen vilket betyder jobbigt tidig väckning, men denna dag gick otroligt snabbt, så jag tror jag diggar tidiga morgnar på jobbet.
Jag har hört att Johnny Depp ska ha varit i parken för två, tre veckor sedan. Kind of cool. Och det ännu coolare är att just den tiden så såg jag och Maija en kar på tågstation som vi tänkt att han ser ju ut som Johnny Depp. Kanske det var en lite utklädd Johnny vi såg.  Och härom dagen var det en arabisk prins som besökte parken.

Idag när jag kommit hem från jobbbet och ätit middag kände jag att jag saknade skogen. Eftersom Tove and her boy är ute på äventyr och Kelly låg och sov efter en hård dag tänkte jag att jag skulle försöka hitta lite skog.

Jag hittade en stig



Sedan blev det lite dramatiskt för jag fastnade i en växt när jag skulle foto den.



Jag hittade fina träd och vandrade på flera olika slags stigar



Jag kom ut till en stor gräsplätt och vände om



Jag kom till ett majsfält



Majsen var inte riktigt mogen men jag planerar att återvända strax före min hemfärd i hopp om att få mig lite färsk majs. Sedan gick jag hem. Jag kom på att jag saknar havet.

En stund sedan. Min familj har varit här i sex dagar vilket var helt super. Skönt att få träffa dem alla. Nu är det bara lite mer än tre veckor kvar tills jag kommer hem. Vilket jag längtar mycket efter. Tiden här går ändå snabbt på något vis. Jobbet går bra. Ibland skrattar jag hårt. Människor kan vara så  random här tycker jag.

Nu ska jag berätta något coolt. Jag har åkt i Big Thunder mountain OCH Indiana Jones attraktion. Jag trodde aldrig jag skulle våga. För jag är en sån som inte vågar sitta högst upp i piratskeppet på Wasalandia. Och nu bara: Jaa men he kan ju int va så falit. Men jag har ännu två vilda saker kvar: Space Mountain och Tower of terror. Huvadå. Men jag ska ta mod till mej. Måst ju passa på nu eftersom jag slipper in gratis närsomhelst. Det är för övrigt kakidyrt inträde. 118 euro för två dagar. Åså är man en familj på fem. 500 euro då bara.

Idag har jag och Tove fått en ny rumskamrat. Kelly från Belgien. Intressant.
Imorgon är jag ledig. jag måste tvätta. wohooshubadadupaappapaa!!


Familj framför eiffeltorn.


Mina käraste käraste <3

Annars namnet på rubriken är en sång som Tove kommit på. den kommer att bli en hit.