"To live is the rarest thing in the world. Most people exist, that is all."

Ibland måste man vidga sina vyer. Göra små utflykter. Denna gång blev det till Jeppis. Snart måste vi göra om det. I Jeppis ser människor på en. Och jag ser på människor.

Cinon utanför Kino City





Hösten som jag tycker mer och mer om.


Det blev mat på Korvgörans


Fast vi for till Elin för att äta upp det. Hon har en fin lägenhet. En sån man trivs i.

Igår hölls den årliga mörkerspårningen. Roligt och spännande. Vi hade bland annat indianer, Crocodile Dundee och ryska tsarer. Jag var hövding skrattande vattnet och med mig hade jag svajande lianen.

På finska håller vi på med politik. Jag börja fundera om man faktiskt sku måsta vara insatt i sånt.  Jag vet att Matti Vanhanen är statsminister och Tarja Halonen president men sedan är det nog väldigt skralt. Och alla andra debatter som pågår. Känns inte så aktuellt. ursäkta. Jag tror inte jag skule klara av att vara någon slags minister. Vilket ansvar. Om något skiter sig så hängs man i en lyktstolpe. Fast nog har jag övervägt alternativet. Jag har funderat på det mesta. Min vän föreslog FN-tolk och det låter väl helt bra. Eller kanske sjukskötare i Kongo. Kan man säga att livet börjar efter studenten? Nä, det började nog tidigare för mig. Typ när jag var femton. I alla fall i mitt hjärta. Men en ny tid är det.

Idag vaknade jag halv tolv. Jag blev informerad om att klockan skulle dras en timme bakåt så då kändes det lite bättre. Hittills idag har jag åstadkommit en franskauppsats och... ja det var väl det. Jag skrev om överraskningsfesten för mina kära vänner som vi hade en varm augustikväll.

Ja och så har jag hunnit avnjuta teét jag fick från Fia. Det var smaskens. Kan nog säga att det var bland det godaste teét jag druckit. Jag kunde ju inte slänga bort tepåsen. Den kan jag använda många gånger om.
Fia - broschyrerna du sände  inspirerade mig. Kanske jag hamnar på YWAM nånstans i världen. För ut i världen ska jag. även om det bara är Sodankylä.

Denna kommande vecka blir intressant. Ja, det är sanningen. Jag skall till och med på en julfest. Till Närpes. Helt crazy. Men spännande.

Gårdagen säger jag bara.
Vilken stressdag. Jag är inte en person som tar stress för saker så lätt. Men igår. Det var ganska jobbigt. Fast endast i skolan. Jag tror jag blev lugn igen då vi satt på Subway. Orsaken till att jag var så stressad vet jag inte riktigt. Kanske för att jag ställde så höga krav på mig själv. Att vara på många ställen samtidigt.
Sion igår var roligt. Vi förväntade oss ca 70 personer men det kom 200. En liten miss. Det var tydligen ingen ungdomssamling. Men allt gick som smort. Chokladmuffinsarna räckte åt alla.

Jag, Edit och Ronja har planerat en mörkerspårning. Vi kommer just hem från skogen efter att ha satt ut den.  Ska bli riktigt spännande. Jag kan säga att jag och Jonas ska vara indianer.

Denna lördag kväll skall jag spendera hemma. Jag ska läsa på finska prov och göra precis det som jag känner för. Som att titta på En ö i havet.

Igår när jag satt på vessa i skolan så hörde jag någon som visslade på reklamsången: "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys" Det tyckte jag var fint och lite fridfullt.

Höstlovet har gått förbi utan att jag märkt det. Jag är tom i mitt huvud men fylld i mitt hjärta.

Dear sisters and brothers

Denna helg har jag befunnit mig i Åbo. På ABI exkursion. Det var mycket intressant och spännande. Jag blev riktigt påverkad av staden. Jag tror att det är där jag hamnar så småningom. Frågan är vad jag ska börja studera där. Jag är ganska inne på franska. Kanske psykologi. Eller teologi. Annars va teologi riktigt random. Jag skrattade många gånger. Det var jag och fyra nykaabipojkar som älska ryska. Fatta! Ryska. Hur stor är chansen? Jag fick också chansen att umgås med människor jag annars inte umgås med så frekvent. Nyttigt.
Resans citatet va Elisa som anklagade Sofia för att ha paprikerat hennes scarf. (= suttit på scarfen och mosat in paprika i den) Jag tyckte ordet var mycket fiffigt och jag skrattar fortfarande.
Jag gjorde även krogpremiär. Alla trängdes och musiken var för hög. Människor var närgågna. Det var roligare utanför.
För lite sömn ledde till en tröghet idag. Jag slog även ett rekord. Jag befann mig i skolan 25 minuter efter att jag vaknat. 

Det blev otroligt lite foton tagna. Jag orka helt enkelt inte ta fram kameran. Kändes som om ögonblicket förstördes då. Men Paavo Nurmi såg så allvarsamt på mig. Varje dag och natt.




Åså har jag bestämt mig för att fara på Action. Lite väl sent. Men ändå.

Jag blir alltid så in i böcker jag läser. Dock inte alla. Anne på grönkulla, Harry Potter och Twilight har denna förmåga att binda fast mig i boken. Senast Twilight som påverkar mitt liv så mycket att jag måste yttra ett par ord om den här. Ibland är jag till och med så djupt fokuserad att jag tror jag är med på riktigt. Vilket Flow.

Helgen var som en antites. Jag var vild och modig och förskräckligt lat. Endast jag och min bror var hemma. Och vi lagade våfflor.

Min våffla såg så oemotståndligt smaskig ut att jag var tvungen att föreviga visuellt. Blåbär och kinuskisås is the place to be.

Jonas överdrev inte alls vad gäller grädde. Spruta srutgrädde i minst fem sekunder

Jag går en filosofikurs denna period. Och Hasse är nästan höjdpunkten på hela tisdagen.
"Kan ni förstå att det fanns en tid utan GSMtelefoner, datorer, internet, grundskola, och man gick i skola på lördagar? Those were the days. - Men allt va sämre"

Och jag säger bara att jag är stolt att jag inte kan ett dugg om bilar, förutom att jag kan köra en helt skapligt.

Jag är trött på utseendet av min blogg. Hur ska man göra för att designa den som man vill? Alla färdiga inställningar kommer inte överens med mig. Känns inte som jag.

En tanke slog mig härom dan. Detta är kanske sista månaderna jag bor hemma. Som hemma på riktigt. Livet är spännande. Och mer spännande blir det. Varje dag. Vad intressant att se var jag befinner mig om ett år. Kanske här. Kanske inte.
Jag börjar på riktigt ha lite abstinens efter er. Speciellt Fia, Ida och Emelie. Det går som int att träffa er. Och jag har drömt om er så många gånger. Alltså typ varannan natt. Ingen överdrift. Men ni är alltid så ledsna i mina drömmar. Och ibland är ni misshandlade. Int så roligt. Men tur att det inte är så på riktigt. Jag tror ni behövs starkt där ni är.